Mina arma ben...
Efter mitt vad med Sofie, att springa Göteborgsvarvet, tog jag mitt förnuft till fånga och bestämde mig för att dra ner lite på tiden på gymmet o ägna mig desto mer åt löpning.
Jag har alltid gillat att springa, så det skulle väl inte vara någon fara?
Jag har sprungit nästan varje dag i lite mer än 2 veckor och varit på kanske 4-5 intensiv/puls pass. Allt går så mycket lättare när man har ett mål att nå... men en sak har liksom stört min framfart!
Har haft lite ont på framsidan benet, vid skenbenet, efter träning, men inte värre än att jag fått halta upp för trapporna hos pappa. Jag har liksom fortsatt o kört på som vanligt. Men så i förrgår blev det lite för mycket tror jag. Mitt under min som mest intensiva period på rullbandet känns det som att benet bara försvinner. Puts, väck, flyger iväg på nåt slags krampaktigt moln (svårt att förklara, haha). Jag får hoppa på ett ben samtidigt som jag sänker hastigheten. Hur jag såg ut kommer jag inte att berätta, men jag tror ni kan ana. Alla som på något sätt har utsikt mot mig i lokalen glor som bara attan men till slut kommer en av gymvärdarna fram och jag får hjälp. Lite småpinsamt att inte kunna komma av rullbandet själv MEN det värsta av allt var att det va samma gymvärd som fick hjälpa mig när min axel gick ur led för någon månad sen, kände man lagom klen.
Efter ett samtal med noga utvalda frågor o lite kläm (som för övrigt var riktigt skönt) kom han i alla fall fram till att jag troligtvis hade drabbats av bursitis trochanterica. Ja, han sa faktiskt så...
Jag trodde självklart på det värsta och blev inte mycket lugnare när han sa "även kallat benhinneinflammation".
Den första tanke som drabbade mig var hur sjuk min lågstadiefröken blev av lunginflammation, benhinneinflammation kan ju knappast vara lindrigare?
"Det är inte så farligt, men du ska nog vila lite" hjälpte inte. Jag bestämde mig för att gå hem o söka på google, i hopp om att få veta hur länge till jag skulle överleva.
"Om man har överbelastat underbenets muskler genom att till exempel springa eller gå mer än vanligt, kan benhinnorna där musklerna fäster bli inflammerade och göra ont.
Oftast blir man bra från benhinneinflammation på egen hand men ibland kan man behöva behandling. För att undvika långvariga besvär är det bra att göra något åt dem så fort som möjligt.
Till en början har man ont efter att man har ansträngt sig, men fortsätter man att träna kommer smärtan också under själva aktiviteten"
"Man bör vila från den aktivitet som har utlöst besvären till dess att man inte längre har ont. Under tiden kan man motionera utan att belasta underbenen lika mycket, till exempel genom att cykla eller simma"
Det där lät ju inte så farligt! Framöver blir det alltså återigen gymmet som får den mesta av min dyrbara tid. Men jag tror också att jag ska våga mig in i Spinninghallen några gånger i veckan!? Vet vem, kanske blir det vätternrundan istället?
