Elina den Fina

Det var så skönt och så underbart att få gråta tillsammans med andra som jag vet känner samma saknad!
Lenas föräldrar och dotter  var med, en sån oerhört stor sorg, att förlora sitt barn eller sin mamma...
Vi läste dikter, sjöng sånger, lyssnade på sånger och mindes Lena som den fantastiska person hon var.
Jag tror det var först idag jag insåg att hon verkligen är borta, för alltid! jag kommer aldrig mer få se henne, aldrig mer få höra henne skratta eller vara arg. Det är en så stor saknad som bara inte går att beskriva med ord!

Skulle egentligen bara vilja stanna hemma, men det är bättre att göra saker, jag vet att Lena skulle säga "Ryck upp dig nu". Sen fyller ju min barndomsvän Fia 20 år, och det får man inte missa! Fast egentligen fyller hon bara 4, det är ju skottdag idag =) (den dag då, det enligt tradition, även är tillåtet för flickor att fria...)

Efter en enlektions dag i skolan var det äntligen dags att hämta Anton vid tåget! Jippie
Vi tog en runda på stan för att sedan dra vidare till Gullabo/Lybäcksholm till min älskade mormor och morfar.
Dom bor långt ut i dom småländska skogarna på en liten gård med massa katter!!!
Dagen till ära hade mormor gjort kroppkakor, fråga mig inte varför det heter så? Vi åt så vi sprack, nästan i alla fall.
Anton och jag fick sedan en kurs i kroppkaksbak så nu ska vi upp till Eskilstuna och bjuda... mums

Det är nåt speciellt med att vara hos mormor och morfar. Det är så lungt och enkelt, så långt ifrån all stress och mekaniska prylar. Dessutom ser min mormor och morfar själva ut som att vara tagna direkt ur Emil i lönnerberga och som grädde på moset heter min morfar Alfred =)

   
                                      Morfar och Anton ser två rådjur...